When We Were Kings

Inget skulle någonsin kunna bli detsamma efter att förbundskaptenen Gary Speed begick självmord. Det walesiska landslaget störtade ner i mörkret - men på något sätt hittade de en väg uppåt igen. En ny generation reste sig där den förra fallit.

Liret är en sak, livet ofta en helt annan. VM-sommaren 1958 blev Nacka Skoglund uttagen i världslaget med Pelé och Garrincha. Han var bara 28 då, men drygt 15 år senare var allt redan över. Hörnorna gick direkt i mål, tvåkronorna klackades rätt upp i bröstfickan - men när elljusen väl släcktes växte de motståndare som visade sig omöjliga att dribbla bort.

Från Katarina Bangata till karnevalen, från den svenska tredjeligan rätt till VM-medaljerna och vidare ut i världen. Lennart Skoglund var väldigt många olika saker för väldigt många olika människor. När han bar Inter till scudetton 1953 var han kanske planetens allra bästa fotbollsspelare. Låt oss börja där den här gången.

Den moderna fotbollens första stora köpelag? Snarare den traditionella engelska fotbollens sista outsiders. Järnvägsräls bakom långsidan, träningsplan i parken och ett omklädningsrum ”so British it was unbelievable”.