Bono – den störige världsförbättraren från U2

Hur kommer det sig att en rockstjärna som lägger all sin fritid på att försöka rädda världen ändå uppfattas som otroligt irriterande?

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

Uppifrån den höga scenen ser människorna ute i folkhavet nästan ut som myror. Det är den 13 juli 1985 och välgörenhetskonserten Live Aid har intagit den enorma fotbollsarenan Wembley Stadium, i London. Maraton-konserten har pågått i över fem timmar när U2:s sångare kliver fram till micken.

– We are an Irish band and we come from Dublin city, Ireland. Like all cities it has its good and it has its bad. This song is called Bad. 

Den 25-årige Bono har på sig knähöga stövlar med klack, läderbyxor, vit skjorta och en svart kavaj med guldknappar. Den piratinspirerade outfiten står dock i skuggan av hans frisyr. På Bonos huvud tronar nämligen en oborstad hockeyfrilla med blonda slingor på toppen.

Inne på Wembley hoppar 70.000 människor i takt och runt om i världen sitter över en miljard tv-tittare bänkade framför den live-sända showen. Det är en otrolig chans för det nya irländska bandet att visa upp sig.

Frontmannen tar i från tårna, men mitt i andra låten så slutar han plötsligt sjunga. Bono har fått syn på något ute i publiken. Han slänger ifrån sig micken och börjar gestikulera vilt. När ordningsvakterna inte förstår vad han menar hoppar Bono, utan att tveka, ner från den flera meter höga scenen. Nere i leran framför kravallstaketet, så pekar han ut en 15-årig tjej som håller på att klämmas i folkmassan. 

De gulklädda funktionärerna drar mödosamt upp den mörkhåriga tonåringen ur publikhavet, som pressar på än mer sen frontmannen börjat vifta. Bono omfamnar tjejen i en slags tryckare, samtidigt som fotograferna cirklar runt dem.

Uppe på scen växer irritationen. Bandet, som tvingats spela samma ackord i flera minuter, undrar vad fan Bono håller på med. Deras korta slot är snart slut och nu kommer de inte hinna spela sin nya hit Pride.

I sitt transliknande tillstånd verkar Bono inte kunna bry sig mindre.

Medverkande: Simon Peyda Moore, Thomas Johansson och Markus Larsson

Programmet är gjort av Joanna Korbutiak sommaren 2024
Producent var Anna Lillkung
Exekutiv producent Lars Truedson
Slutmix Fredrik Nilsson
Programledare Siri Hill
P3 Musikdokumentär produceras av Tredje Statsmakten Media

Ljudklippen i programmet kommer från Person to Person with Norah O'Donnell (CBS 2022), RTE Radio (2022), Nyhetsbyrån AP (1974, 2000), Måndagsbörsen (SVT, 1981), Late Late Show (RTE, 1983), Live Aid (1985), Rock & Roll Hall of Fame (2018), reklamfilm från One Campaign, South Park (2007), Youtubekontot Pop Trigger (2014) och en specialsändning från Facebook (2014)