Suzanne Osten blev regissör när yrket var närmast hundraprocentigt en uppgift för män. 1974 skapade hon tillsammans med Margareta Garpe kvinnopjäsen ”Jösses flickor, befrielsen är nära”. I sin nyutkomna självbiografi beskriver hon sig som en prärievarg, en coyote. Anledningen till hennes fokus på barn och unga hänger inte ihop med hennes svåra barndom, säger hon. – Det är en fråga om rättvisa.
