Brukar författaren Björn Hellberg börja stirra på ett gökur redan två minuter i hel eftersom han mår så otroligt bra av att se den snidade lilla gynnaren rycka ut? Kan han förstå vad artiklarna om Ingvar Oldsbergs skräckvälde springer ur? Och har han egentligen aldrig slutat komma redan under förspelet?
