De stora TV-bolagen, inte minst public service, satsar alltmer på synlig mångfald. I exempelvis de brittiska dramasatsningarna är det numera snarare regel än undantag att chefer och andra högstatuspersoner gestaltas av etniska minoriteter. Liksom att skildra vänskaps- och kärleksrelationer över etniska gränser. Men det är en strategi som kräver eftertanke för att lyckas. För om publiken inte känner igen sig riskerar den att slå tillbaka, skriver Jörgen Huitfeldt.
