Skogsträdgårdar: En Harmonisk Relation till Naturen

Den mänskliga utvecklingen är en mer lekfull historia än vi föreställer oss. Det menar Johan Landgren, som guidar oss genom den moderna skogsträdgårdsrörelsen och dess uråldriga rötter.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play.

ESSÄ: Detta är en text där skribenten reflekterar över ett ämne eller ett verk. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

På ena sidan staketet – en skog. På den andra – en trädgård. Den första: vild och fri. Ibland magisk. Men också potentiellt farlig. Inte sällan beskriven som en motsats till det mänskliga. Den andra: strukturerad och nyttomaximerad. Inhägnad. Tuktad, klippt och vattenkammad. Men på senare år har den skarpa uppdelningen mellan dem börjat luckras upp. Allt fler har börjat intressera sig för ett mellanting: skogsträdgården. Jag är en av dem.

Och när jag nuförtiden vandrar genom odlingarna här hemma på gården är det inte, för att låna ett uttryck från Hermans Hesses Stunder i trädgården, så mycket som ”trädgårdens herre och vaktman”. Istället går jag allt oftare med en känsla av förundran, som liknar den jag känner i skogen. Förundran över hur många olika, sinnrikt konstruerade insekter, som sökt sig hit. Förundran över blomningen, som pågår från tidig vår till en bra bit in på hösten. Och förundran över växtkraften i skogsträdgårdens olika skikt – under jord, krypande längs marken, slingrande på störar och stammar, hängande från trädens grenar. Om vartannat växer här lungrot, rankspenat, bitterkrassing. Oregano och mynta. Blåbärstry, smultron, bärhäggmispel. Piplök, gräslök, kantlök, skogslök. Plommon, persika och päron.

Samtidigt börjar ett larm ljuda i mitt inre. Idyllradarn närmar sig tydligen ohälsosamma nivåer. Dags att skapa lite ordning, säger jag högt. Allt för att överrösta mina ivriga följeslagare, historiens alla herdediktare och romantiker. Vilket får mig att tänka på den ursprungligaste av idyller. I första Moseboken står det att läsa: ”Herren Gud planterade en trädgård österut, i Eden” där han ”lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som var ljuvliga att se på och goda att äta av”. Vilka var människorna som levde i detta paradis? De som sägs ha tagit ett bett av kunskapens frukt och därefter förvisats ut ur det. Och vilken kunskap var det egentligen de fick smak för?

Ungefär 3000 år efter att denna berättelse nedtecknas, uppstår i västra England den moderna skogsträdgårdsrörelsen. Det är här Robert Hart, under 1980-talet, börjar odla mat med inspiration av lövskogen som ekosystem. Odlingsformen sprider sig snart till andra entusiaster. Till Sverige kommer den på allvar 2004, när Esbjörn Wandt och Arne Jansson anlägger Holma Skogsträdgård, i centrala Skåne.

Men samtidigt som skogsträdgårdsrörelsen på många sätt är ny, är idéerna bakom uråldriga. Hart, som myntade begreppet ”forest gardening”, var till exempel tydlig med att han hämtade sin inspiration från småskaliga odlingar i de tropiska och subtropiska zonerna. Det vill säga från Afrika, Asien och Sydamerika. Han menade också att skogsträdgården har mycket gemensamt med mänsklighetens första odlingsförsök, i Mesopotamien, landet mellan floderna. Alltså floderna Eufrat och Tigris. Vilka av en händelse också är två av de floder som i första Moseboken utgör gränsen för Edens trädgård.

Harts tankar bekräftas av David Graeber och David Wengrow i Början på allt: en ny historia om mänskligheten. I boken, som utgår från decennier av arkeologisk och antropologisk forskning, visar de att människans utvecklingshistoria, från att vara jägare och samlare till att driva industrijordbruk, inte varit fullt så rätlinjig som vi ofta föreställer oss. Istället för lagbunden utveckling från det enkla till det mer komplexa beskriver de en flertusenårig historia av lekfullhet, kreativitet och nyfiken pluralism, såväl gällande människans relationer till varandra som till odling.

Fynden är tydliga: Det raka snitt i historien, som skildringen av Adams och Evas förvisning ur paradiset kan sägas gestalta, har inget vetenskapligt stöd. Men kanske kan det ändå finnas spår av sanning i berättelsen? Det är nämligen fullt möjligt att en plats som påminner om Edens trädgård en gång existerat, och att det var på denna plats som människan började odla. Men då inte odling som vi tänker på det idag, utan med vad Graeber och Wengrows kallar ”ett väldigt lättsamt sätt att odla grödor, där naturen får sköta det mesta av arbetet”.

Det nya med skogsträdgårdar är alltså inte odlingsformen i sig, utan att erfarenheter från tropiska förhållanden nu också överförs till den tempererade zon där vi bor. Men hur fungerar det i praktiken? Idén bakom är enkel. Den utgår från frågan: Hur kan vi återskapa naturliga ekosystem som samtidigt ger ett överskott av ätliga växter och andra nyttoväxter? I det första stora verket på svenska, Philip Weiss och Annevi Sjöbergs Skogsträdgården: odla ätbart överallt, beskrivs hur detta kan ta sig uttryck:

En skogsträdgårdsodlare börjar med att undersöka den lokala platsens förutsättningar, med fokus på sådant som vattentillgång, jordmån, temperaturskillnader och ljusmängd. Utifrån detta väljs vilka växter som planteras in. Viktigt att tänka på är att växterna inte ska konkurrera med varandra, utan istället dra nytta av varandras växtsätt. Därför anläggs skogsträdgårdar i upp till sju skikt, från rotväxter och lågväxande marktäckare till buskar och högväxande träd.

Förutom kortsiktiga vinster, som mat, främjar skogsträdgården ett antal långsiktiga: ökad biologisk mångfald, minskad vattenåtgång och ökad kolinlagring. Till skillnad från konventionell odling, där jorden ofta ligger i full sol, samt vänds och harvas, lämnas skogsträdgårdens jord till största delen orörd. Det minskar risken för uttorkning, samt gör att rötter, svampar och mikroliv frodas. Vilket i sin tur leder till att mer av den koldioxid som fångas upp av växtligheten forslas ned under jord, där den blir kvar.

Nu kanske du tänker: Borde inte alla skogar och trädgårdar då omvandlas till skogsträdgårdar? Riktigt så enkelt är det tyvärr inte. Världen behöver såväl de förra som de senare. Men utrymmet däremellan kanske inte med nödvändighet behöver bestå av hårdgjorda ytor eller höga stängsel. De skulle kanske istället, som i den agrara människans barndom, kunna ses som en lekplats? Där nya och gamla föreställningar om människans relation till varandra, andra arter och sina omgivningar får utmanas. En plats där vi kan mötas och tumla runt.

När jag vandrar genom skogsträdgården här hemma på gården, är det just den känslan som överväldigar mig. Inte de enskilda detaljerna i anläggningen, utan helheten. Den organiska mångfalden. En upplevelse av att något pågår. Ett myllrande skapande.

Och jag föreställer mig att det också var vad de första odlande människorna kände. De var inte enväldiga härskare över naturen, utan jämbördiga med den. Med allt som ovan och under jord var vid liv. Adams och Evas misstag var kanske inte att de åt av kunskapens frukt, utan att de bara fick smak för en sorts frukt – den som separerade dem från allt annat levande. I en skogsträdgård uppstår inte det problemet. Där dignar kunskapens frukter i varje skrymsle och vrå.

Johan Landgren
poet och litteraturvetare

Litteratur

David Graeber & David Wengrow: Början på allt: en ny historia om mänskligheten. Översättning av Ulrika Junker Miranda. Volante, 2022.

Herman Hesse: Stunder i trädgården - en idyll. Översättning av Hans Levander. FIB:s lyrikklubb, 1969.

Robert Hart: Forest Gardening: Rediscovering Nature and Community in a Post-Industrial Age. Green Books, 1991.

Philip Weiss & Annevi Sjöberg: Skogsträdgården: odla ätbart överallt. Hälsingbo Skogsträdgård HB, 2018.